Liberalismen har utmärkt sig genom att bland annat tala om rättstatens höga värde, och värdet av att internationella regler ska tillförsäkra alla rätten till en korrekt behandling i juridisk mening. Oavsett vem man är och vad man gjort. Det är en hållning som jag tror att en absolut majoritet kan ställa upp på. Det spelar ingen roll vilken politisk färg man ansluter sig till, eller ideologi.
Det är också värdet och vikten av rättvisa och fungerande rättssystem och domstolar som skapar ett fungerande samhälle. Det ger en ram att förhålla sig till och när företag och organisationer – nationellt och internationellt – ska bygga sin verksamhet; när vanligt folk ska bygga sina liv.
Diktatorer ska alltid ställas inför rätta för sina missdåd. Så var det med bland andra de som ställdes inför domstolen i Nürnberg, med Slobodan Milosevic i Haag och med Saddam Hussein. I takt med att bit för bit läcker fram om hur Usama bin Ladin dödades står det allt mer klart att ett gripande var fullt möjligt, och att det inte var nödvändigt att skjuta honom till döds i samband med attacken. (Red 2011-05.12: Obama intervjuas i ”60 Minutes” om Usama bin Ladin.)
Tittar på Debatt i SvT via SvTPlay. En svensk-amerikansk kvinna – Gunilla Ramell – är euforisk över bin Ladins död; hon talar sig varm över att ”Rättvisa kanske äntligen kan skipas” och att ”landet kan komma samman som en enda nation igen efter den starka polariseringen i kongressen”: ”Vi har vänt ett blad i kampen mot terrorismen”.
Olle Wästberg, debattör och publicist, menar att det känns som en lättnad och ett avslut att bin Ladin är borta, ”även om han kanske inte spelade så stor roll längre”, och är väldigt upptagen av den skräck och rädsla som vänner i New York känner nu: kommer det hämnd och vedergällning? Kring de konspirationsteorier om att bin Ladin inte alls är död säger Olle Wästberg: ”Det är klart att det är bin Ladin, det är klart att han är dödad och det är klart att det är bra.”
Man tar sig för pannan! Är det verkligen en liberal som uttalar sig?
Rachid Musa från Muslimska mänskliga rättighetskommittén vill lyfta debatten en smula och tala om frågan ur ett bredare perspektiv. Också Per Garthon (MP) försöker tala om allas rätt, men avfärdas av Olle Wästberg med att ”man kan inte kalla in arbetsmiljöverket”.
Står vi i västvärlden för det vi säger – att alla har rätt till en korrekt och rättvis rättegång – måste vi kunna tala om det också. Vad har vi att vinna på att ta någon annans parti än det vi står för? Vilka fördelar hoppas vi kunna skörda? Och vad säljer vi på vägen?
Lena Andersson skriver en kolumn på ledarsidan i DN den 7 maj. Den ställer några bra frågor. Många fler och många gånger tydligare och bättre än programmet ”Debatt”, som griper över för mycket och för komplicerat som sedan bara avbryts för nästa ämne.
Senaste kommentarer