Johan Lindstén

”Vem bär ansvaret för tågkaoset?” Den frågan ställde, föga förvånande, Aktuellt i kvällens 21-sändning i SvT2.

För att diskutera saken hade redaktionen valt att bjuda in landets högst ansvariga för kommunikationerna, infrastrukturminister Åsa Thorstensson (C). Mot henne ställdes Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet (bilden).
Foto: SVT

Och så långt är det kanske inte något större problem; det är det gängse sättet att göra daglig journalistik på: ställ parterna mot varandra.

Men här är det lite andra utgångspunkter som råder. Det är inte alls tvunget att ta ställning i någon skuldfråga för att det ska vara möjligt att se att det är en (mycket) lång tids försummelser med både kapacitetsutbyggnad, service och underhåll som ligger till grund för att ett land i arktisk miljö för problem med tågen. Men vad är det för vits med att politisera den här frågan. Inget av de två politiska lägren har gjort något för att det ska bli bättre; politiken oaktat färg har drivit fram det system – med fel och brister – som nu visar vad det går för.

Men: frågan om tågen går eller inte, och om Banverket gjort det det ska, och om tågen går sönder av snö och is (sic!) är frågor som är mycket viktigare än politiken. Det är en fråga som har med ett lands funktion att göra. Så kanske skulle de affärsdrivande verken som sköter det hela i praktiken – ett av dem nu så hyllat för att det fått ekonomin att visa svarta siffror efter decennier av rödskimrande ökenvandring – få svårare frågor än det fick efter dagens urskuldande presskonferens som SJ bjöd på.

Vad Aktuellt nu gör är att bjuda Peter Eriksson och Miljöpartiet på en politisk frisläng detta valår, genom att ge honom vatten på hans tågkvarn. En onödig poäng att ge honom. Inte av politiska skäl, utan därför att ingen annan få samma chans att säga: ”Haha! Se vad rätt vi hade!”.

Vettigare än att bjuda in Thostensson hade möjligen varit, att låta Mona Sahlin (S) svara på hur den tidigare regeringen såg på frågan fram till år 2006. Vad vill hon göra nu, med en ny regering, som hon inte ville eller kunde göra före 2006? Och varför.

Aktuellts inbjudan av miljöpartiets Peter Eriksson ligger farligt nära det partiska.

Gör om gör rätt, Aktuellt.

Johan Lindstén
oberoende och opolitisk frilansjournalist

I över tio år har jag redigerat på Stockholms största redaktioner. Det har jag gjort parallellt med redigeringen av böcker och trycksaker för uppdragsgivare i min egen verksamhet.

Jag arbetar professionellt med det grafiska uttrycket och den fotografiska bilden. För att göra kommunicerande grafik anlitar jag skickliga tecknare som arbetar på ett journalistiskt sätt för att göra nyheter och komplexa sammanhang mer begripliga. Det är detaljerna som gör helheten, därför är jag noga med varje del av jobbet.

Läs mer om hur jag arbetar och ser på grafisk redigering här.

Debattsidan till höger producerade jag för Aftonbladet 2009.

Dags att sätta pennan till pappret igen. Svenska Nyhetsbrev har beställt ännu en text till nyhetsbrevet Telekom Online Special. Ett porträtt av ett högintressant företag inom den svenska telekom-branschen.

Svenska Nyhetsbrevs titlar vänder sig till beslutsfattare inom bland annat telekom-världen. Jag har skrivit för förlaget i omkring tio år.
Foto: Apple och Sonyericsson

Du som har något viktigt att berätta kan göra det för en journalist. Det spelar ingen roll vad det handlar om, det viktiga är att du hör av dig så att en historia kan berättas eller ett missförhållande komma upp i dagen.

Jag som frilansande journalist  är lika beroende som de stora redaktionerna av att få tips från allmänhet och tjänstemän om både det som är fel eller eller för den delen riktigt positivt. Läs mer på den här sidan.

I dag har Josef Fares nya film ”Farsan” premiär på över hundra dukar runt om i landet. Det är enligt pressmaterialet en ”skön film” som nu tar över stafetten från den tidigare våldsamma ”Leo”; sedd av få men omtyckt av kritiken. Josef Fares vann svenskarnas hjärta med komedin ”Jalla, jalla” och följde upp med polisparodin ”Kopps”. Därifrån blev allvaret mer närvarande i ”Zozo” och ”Leo”.

För Sveriges Radio P4 har jag gjort en recension av ”Farsan”. Du kan lyssna på den och andra recensioner på sidan för filmrecensioner.

En längre porträttext av mobiloperatören Ice.net är nu på väg till tryckeriet och läsarna. Intervjun med Ice.net:s vd, Per Borgklint, ger flera nyheter om både den nya ägaren, företagets ekonomi och kommande produkt- och tjänstelanseringar. Läs texten här.

Texten är skriven för den månadsutgivna Telekom Online Special nummer 2/2010, och utges av Svenska Nyhetsbrev. Redaktör: Marlène Sellebråten. Den grafiska redigeringen görs av Svenska Nyhetsbrev.

Jag har skrivit för Svenska Nyhetsbrevs olika publikationer i över tio år nu. Det är kvalificerat ekonomimaterial som vänder sig till beslutsfattare i de branscher som nyhetsbreven vänder sig till. Exempel på titlar är Risk & Försäkring, Fond & Bank och Telekom Online.

Ett övervakande öga.
Foto: Johan Lindstén

Jag hade en gång en hög chef som kom inrasande fem minuter före lämning av dagstidningssidorna till tryckeriet. Det färdigredigerade materialet på min skärm var av känslig natur och det var viktigt att det blev bra i tidningen. Nattchefen, textförfattaren, fotografen – alla hade tittat och var mer än nöjda med resultatet. Men då kom den höga chefen och sa:

- Så där kan du väl inte göra!
- Nähä …?
- Vi måste göra på ett annat sätt!
- Okej … Hur hade du tänkt dig att vi skulle göra; vi har bara ett par tre minuter kvar till det ska gå till tryck ..?
- Ja … du får väl göra på nå’t annat sätt.
- Har du någon bra idé, så tar jag gärna till mig den, men jag måste nog ha den nu, för att jag ska hinna göra om sidan på tre minuter. Berätta!
- Näh, men jag tycker att vi ska göra om …
(- Suck..!)

Nattchefen kommer till min räddning och berättar att vi måste skicka sidorna nu. Och så blir det. Jag springer efter den höga chefen för att lura av personen en lösning på det som inte funkade och som nu skickats. Jag väntar fortfarande på svaret.

Sedan dess har jag haft chefer som har vetat vad de velat och varit just bra chefer. Faktiskt! För de finns, och jag får väl passa på att smöra lite för dem som känner igen sig.

Göran Segeholm har blivit Lycklig av kritik, skriver han på sin blogg Multijournalist.se.

Det har jag också blivit. I dag. En av mina tidigare uppdragsgivare har ”slängt” en massa mycket karaktärsstärkande omdömen över mig. För visst är det viktigt att få veta hur andra ser på en som person, yrkesmänniska och arbetskamrat.

Jag har fått beröm förr, men tyvärr har det kommit sista dagen på jobbet, och inte under de där månaderna när man drar ett tungt lass på ett bra och självständigt sätt.

Nej: fram för mer beröm på jobbet, uppskattning av sina kolleger och – om så bara med en liten kommentar – ett ord till uppmärksamhet om vad kollegan gjort bra.

Men vad tar man sig då till när det inte är så bra då, ja kanske riktigt dåligt eller rent av fel? Konstruktiv kritik, tror jag man kan stava en lösning. Säg inte att det var dåligt eller fel, säg i stället hur det kan göras i stället. För det är allt för ovanligt att vi gör det.

SvD söndagen den
7 februari 2010

Hur spännande är icke-nyheten, att USA:s president Barack Obama inte har någon större ambition att satsa på nya resor till månen?

Inte särskilt spännande, va’?! Men SvD i går – söndag den 7 februari 2010 – lyckades ändå få sidan att stå ut bland det annars ganska fyrkantigt presenterade materialet.

En måne med en man framför och texten satt i tvåspaltig cirkel. Mer än 50 procent av sidans totala yta svart. Det låter inte upphetsande, men blev mycket bra. Texten kanske inte är den mest lättlästa (ur ett grafiskt perspektiv då), men vad gör det, när jag känner att redigeraren av sidan faktiskt haft lite kul och ritat om hela sidan när Den Bilden dök upp vid bildsökningen: ”Den där drar vi på över hela sidan, å så lägger vi texten i cirkel mot den vita månen – blir skitsnyggt!” Ja, visst blev det!

Sidans runda, rullande form tillsammans med underifrån-perspektivet på Obama, får ändå en fin stadga av faktarutan i botten, även om den högra bottenbilden kanske inte är optimal (i vare sig val eller placering).

Känslan är i alla händelser att det är väldigt genomarbetat, trots att det mycket väl kan röra sig om en stundens ingivelse hos en redigerare med en ovanligt bra dag och lite tur i grävandet efter bild.

Av Stockholms morgontidningar har SvD den mest inbjudande formen just nu. Den är mjuk utan att vara mjäkig, den har stadga utan att vara fyrkantig och den utstrålar seriositet utan att de färger man tillfört ”lallar” till helheten.