Det är andra gången jag gör bilagan för Fotomässan i Stockholm. Jag har också producerat bilagan som tagits fram i samband med Fotomässan i både Göteborg och Oslo.

Vid sidan av bilagan, har jag också producerat samtliga Fotomässans annonser för magasin, dagstidningar och webb. Uppdragsgivare och projektledare för Fotomässan är Magnus Winter.

Time to leave

Photography: a long love affair, that I’m finally taking to the work level. Portraits, stories, mingle, architecture – You name the assignment.

Text: the genuin start for every journalist – as for me.

Graphical editing (layout): for more than ten years I’ve edited news papers, magazines, broschures, adds and much more. The new thing is the Ipad, that sets new boundries, different from the ”old school” on paper. Through my work as editor and graphical editor at the DN+, the Ipad-version of Dagens Nyheter, Swedens largest daily nation spread news paper, I’ve learned a lot about how to present and edit the content. I’m ready to create new publications together with clients with visions.

Radio: Over the more than twenty years I’ve been a journalist, radio’s always been coming back to me like an old friend. Small pieces, as well as longer shows, every sort is interesting to create to give the audience the pictures in their heads, pictures building a story, making an impact.

Please contact me at johan@johanlindsten.se and tell me more about Your ideas.

All the best!
/JohanL

Photo: DN+

Har fotograferat på SSU:s kongress i dag. Socialdemokrateras ungdomsförbund valde bland annat en ny ordförande, västmanlänningen Gabriel Wikström.

Bilderna finns på dels via min egen bildbank, dels via bildbyrån EPS, Eyewitness Pictures Sweden, som jag samarbetar med.

Se alla bilder här. Flera namnkunniga socialdemokrater finns också bland de som gratulerade Gabriel Wikström: Vanja Lundby-Wedin från LO, Håkan Juholt (S) och tidigare statsrådet Bosse Ringholm.

Vänligen, respektera upphovsrätten.

Jag har så svårt att förstå

När nu någon äntligen satt spaden i marken för att bygga och uppföra något som innehåller lekfullhet och esprit, vad kan då rimligen vara fel med det? Bygget har från andra sidan – Klarabergsgatan – inneburit att staden, gatan, fått ett rum med butiker och restauranger som ger liv och rörelse, till skillnad från de anonyma, betongsprayade grå fasaderna med låsta kontors- och fabriksentréeer, som tidigare dominerade blåshålet.

Är det inte dags att låta den numera så förvanskade funktionalismen från 20- och 30-talen få sova, till den finner ett nytt utrymme att vara vacker i? Är det inte dags att snegla på arkitekturen i resten av Europa – Norden – och lära lite av den? Är det inte dags att låta lekfullheten bli centrum? Varför säger vi ”Åhhh …” och ”Ahhh …” när vi är på resa på kontinenten, men aldrig annat än ”Jaha …” här hemma? Lyft blicken och låt dig inspireras, bästa arkitekt, ity du kan bara du får!

Jag har väldigt svårt att förstå vad det är som stör folk så otroligt. Jag har aldrig hört ett bra argument för vad som är så fel, bara att det är ”fult”. Jaha, ja då säger jag att det är både ”snyggt” och ganska ”roligt”.

Foto: White Arkitekter AB

Liberalismen har utmärkt sig

Det är också värdet och vikten av rättvisa och fungerande rättssystem och domstolar som skapar ett fungerande samhälle. Det ger en ram att förhålla sig till och när företag och organisationer – nationellt och internationellt – ska bygga sin verksamhet; när vanligt folk ska bygga sina liv.

Diktatorer ska alltid ställas inför rätta för sina missdåd. Så var det med bland andra de som ställdes inför domstolen i Nürnberg, med Slobodan Milosevic i Haag och med Saddam Hussein. I takt med att bit för bit läcker fram om hur Usama bin Ladin dödades står det allt mer klart att ett gripande var fullt möjligt, och att det inte var nödvändigt att skjuta honom till döds i samband med attacken. (Red 2011-05.12: Obama intervjuas i ”60 Minutes” om Usama bin Ladin.)

Tittar på Debatt i SvT via SvTPlay. En svensk-amerikansk kvinna – Gunilla Ramell – är euforisk över bin Ladins död; hon talar sig varm över att ”Rättvisa kanske äntligen kan skipas” och att ”landet kan komma samman som en enda nation igen efter den starka polariseringen i kongressen”: ”Vi har vänt ett blad i kampen mot terrorismen”.

Olle Wästberg, debattör och publicist, menar att det känns som en lättnad och ett avslut att bin Ladin är borta, ”även om han kanske inte spelade så stor roll längre”, och är väldigt upptagen av den skräck och rädsla som vänner i New York känner nu: kommer det hämnd och vedergällning? Kring de konspirationsteorier om att bin Ladin inte alls är död säger Olle Wästberg: ”Det är klart att det är bin Ladin, det är klart att han är dödad och det är klart att det är bra.”

Man tar sig för pannan! Är det verkligen en liberal som uttalar sig?

Rachid Musa från Muslimska mänskliga rättighetskommittén vill lyfta debatten en smula och tala om frågan ur ett bredare perspektiv. Också Per Garthon (MP) försöker tala om allas rätt, men avfärdas av Olle Wästberg med att ”man kan inte kalla in arbetsmiljöverket”.

Står vi i västvärlden för det vi säger – att alla har rätt till en korrekt och rättvis rättegång – måste vi kunna tala om det också. Vad har vi att vinna på att ta någon annans parti än det vi står för? Vilka fördelar hoppas vi kunna skörda? Och vad säljer vi på vägen?

Lena Andersson skriver en kolumn på ledarsidan i DN den 7 maj. Den ställer några bra frågor. Många fler och många gånger tydligare och bättre än programmet ”Debatt”, som griper över för mycket och för komplicerat som sedan bara avbryts för nästa ämne.

För ett par år sedan

Än i dag finns det ceremonier som inviger de unga skolbarnen i samhället. Förr var barnen pionjärer, i dag är det Medborgare i staden man blir. Arrangemanget hålls i det enorma krigsmonumentet i granit och gjutjärn som vidmakthåller minnet av det Stora fosterländska kriget, det vi i väst kallar Andra världskriget. Efter initieringsriten, där barnen får en gul eller en blå sjal och båtmössa i sladdrigt nylontyg, är det dags för fotografering tillsammans men klasskamraterna.

Det kan tyckas stagnerat, men vem är jag att döma, som vuxit upp med ”Ville Valle och Viktor” och Drutten och Jena samt ryska dockfilmer på tv, och som en tid var med i ”Unga örnar”?

Jag kom att tänka på de här bilderna i samband med att jag förbereder mig inför den workshop med Anders Petersen som jag ska delta i, nu i slutet av maj.

Fler bilder från Krim och resten av de västra delarna finns i mitt bildarkiv på ImageDesk. Här finns en särskild katalog med bilder från det förstörda kärnkraftverket i Tjernobyl.

Kollar på Melodifestivalens teckentolkade version

Här tolkning av Linda Bengtzings låt med en för mig okänd, men ack så tydlig tolk. Och det påstår jag utan att ens veta hur A-B-C ser ut på teckenspråk.

Heja tolkarna! (Foto: SVT)

Icke namngiven journalist till Rapport i dag, med anledning av att fler än 100 utländska journalister och fotografer tvingas sitta instängda på ett och samma lyxhotell i Libyens huvudstad Tripoli – helt utan möjlighet att arbeta. (Foto: SVT)

Sitter och tittar på direktsändningen via nätet av räddningsarbetet kring den chilenska gruvan. En efter en lyfts de 33 instängda gruvarbetarna upp i en korg kallad ”Fenix” via det smala röret som löper 700 meter upp mot livet på ytan.

Hela den process som inleddes i samband med raset i guld- och koppargruvan San José i Atacama-öknen i norra Chile, måste rimligen gå utanpå allt som tidigare gjorts i samband med en gruvolycka. Flera projekt för att rädda de instängda har löpt parallellt, varav ett av ett svenskt bolag under ledning av värmlänningen Håkan Johansson. Lika enkelt och självklart som det verkar att göra som man nu gör, lika komplicerat har det säkert varit att komma till den här dagen under den tidspress som krävt resultat.