Johan Lindstén

Nu är årets mässtidning för Fotomässan, som jag varit grafiskt ansvarig för, lämnad till tryckeriet. Den distribueras med Dagens Nyheter i Stockholm och Mälardalen den 16 november.

Det är andra gången jag gör bilagan för Fotomässan i Stockholm. Jag har också producerat bilagan som tagits fram i samband med Fotomässan i både Göteborg och Oslo.

Vid sidan av bilagan, har jag också producerat samtliga Fotomässans annonser för magasin, dagstidningar och webb. Uppdragsgivare och projektledare för Fotomässan är Magnus Winter.

Time to leave the real summer behind, and go for the rest. That means that the book of assignments are to be filled with nice work of different kinds. Photography, text, graphical editing and radio. That’s the spectrum, within witch I work.

Photography: a long love affair, that I’m finally taking to the work level. Portraits, stories, mingle, architecture – You name the assignment.

Text: the genuin start for every journalist – as for me.

Graphical editing (layout): for more than ten years I’ve edited news papers, magazines, broschures, adds and much more. The new thing is the Ipad, that sets new boundries, different from the ”old school” on paper. Through my work as editor and graphical editor at the DN+, the Ipad-version of Dagens Nyheter, Swedens largest daily nation spread news paper, I’ve learned a lot about how to present and edit the content. I’m ready to create new publications together with clients with visions.

Radio: Over the more than twenty years I’ve been a journalist, radio’s always been coming back to me like an old friend. Small pieces, as well as longer shows, every sort is interesting to create to give the audience the pictures in their heads, pictures building a story, making an impact.

Please contact me at johan@johanlindsten.se and tell me more about Your ideas.

All the best!
/JohanL

Photo: DN+

Har fotograferat på SSU:s kongress i dag. Socialdemokrateras ungdomsförbund valde bland annat en ny ordförande, västmanlänningen Gabriel Wikström.

Bilderna finns på dels via min egen bildbank, dels via bildbyrån EPS, Eyewitness Pictures Sweden, som jag samarbetar med.

Se alla bilder här. Flera namnkunniga socialdemokrater finns också bland de som gratulerade Gabriel Wikström: Vanja Lundby-Wedin från LO, Håkan Juholt (S) och tidigare statsrådet Bosse Ringholm.

Vänligen, respektera upphovsrätten.

Det har nu gått några dagar sedan workshopen med fotografen Anders Petersen på Fotografiska museet i Stockholm. En omvälvande upplevelse. Den som kliver ut som samma person efter fem dagar, har antingen sovit eller är en hjärtlös sälle.

Jag har lärt mig mycket, väldigt mycket, om fotografi – subjektivt och starkt personligt färgat foto. Insikter och aha-upplevelser samsas nu med frågetecken och lösa pusselbitar i det berättande fotograferandet som ställer frågor i stället för att ge svar.

Den journalistiska skolning jag fått i över 20 år, om den objektiva blicken och avsaknaden av ”mig” som en som ska synas på ett eller annat sätt i bilden, allt detta har jag fått överge under fem dagar för att kunna ta in en helt annan tankevärld. Det nya grammatiken fyller mig – förbryllar – ännu. Jag har visserligen nyktrat till från känslan av mental fylla och ”noll-koll”, men är antagligen fortfarande inne i en ”bakfylla”.

Det här låter som om jag helt tappat fotfästet. Det har jag inte, tror jag. Men jag har blivit tämligen omruskad i mina grundvalar. Ett frivilligt val, ett steg i en annan riktning.

För ett par år sedan var jag på Krim-halvön på resa. Det var en del av en rundresa i västra Ukraina. På Krim, där bland annat staden Jalta ligger, där lite grovt uttryckt uppdelningen av Europa mellan segrarmakterna överenskoms vid Jalta-konferensen 1945, finns också örlogsstaden Sevastopol. Fram till för några år sedan var det en sluten stad för alla som inte hade legitima skäl att besöka den plats där den ryska, tidigare sovjetiska, Svarta havs-flottan finns.

Än i dag finns det ceremonier som inviger de unga skolbarnen i samhället. Förr var barnen pionjärer, i dag är det Medborgare i staden man blir. Arrangemanget hålls i det enorma krigsmonumentet i granit och gjutjärn som vidmakthåller minnet av det Stora fosterländska kriget, det vi i väst kallar Andra världskriget. Efter initieringsriten, där barnen får en gul eller en blå sjal och båtmössa i sladdrigt nylontyg, är det dags för fotografering tillsammans men klasskamraterna.

Det kan tyckas stagnerat, men vem är jag att döma, som vuxit upp med ”Ville Valle och Viktor” och Drutten och Jena samt ryska dockfilmer på tv, och som en tid var med i ”Unga örnar”?

Jag kom att tänka på de här bilderna i samband med att jag förbereder mig inför den workshop med Anders Petersen som jag ska delta i, nu i slutet av maj.

Fler bilder från Krim och resten av de västra delarna finns i mitt bildarkiv på ImageDesk. Här finns en särskild katalog med bilder från det förstörda kärnkraftverket i Tjernobyl.

I dag var den ryske premiärministern Vladimir Putin och hälsade på sin kollega Fredrik Reinfeldt i Rosenbad. På uppdrag av Eyewitness Pictures var jag på plats och fotograferade både när Putin anlände till Rosenbad på förmiddagen och den våldsamt försenade presskonferensen efter lunch.

Alla bilderna från presskonferensen finns att beställa via min webbplats för bildförsäljning. Där finns också en lång rad både nyhets- och featurebilder till försäljning.

Icke namngiven journalist till Rapport i dag, med anledning av att fler än 100 utländska journalister och fotografer tvingas sitta instängda på ett och samma lyxhotell i Libyens huvudstad Tripoli – helt utan möjlighet att arbeta. (Foto: SVT)

Fotografi, grafisk redigering, text och radio. Det är de delar jag arbetar med när jag nu är tillbaka som frilans efter en lång och het sommar med en lång rad intervjuer, artiklar och notiser om ekonomi och telekommunikationer riktade till beslutsfattare inom finans och telekom-branscherna.

För en tid sedan, närmare bestämt den 1 juli, sprang jag av en händelse på riksbankschefen på Brunkebergstorg i centrala Stockholm. Stefan Ingves hade några timmar tidigare berättat att Riksbanken beslutat om en fördubblad styrränta: från 0,25 till 0,50 procent. En fördubbling, som sagt, men fortfarande bara måttligt i reella tal.

– Hej! Får jag ta en bild av dig, Stefan?
– Ja, det kan du väl få göra, men det har varit en lång dag. Du förresten: vad är det för kamera du har?
– Det är en analog kamera, med gammal traditionell film. I dag är kameran laddad med svartvit film.
– Finns det fortfarande? Kul! Hoppas bilden blir bra!

Och det blev den, även om det är en porträttbild som kan kännas vara i enklaste laget. Fler och mer narrativa porträtt av ledare för publicering finns emellertid att köpa på www.johanlindsten.imagedesk.se.

Leicas M-kameror lockar inga yngre. Sägs det.

Kan hända är det priserna. Kan hända är det den nära nog stillastående tekniken som gör det. Men hur man än vrider och vänder på det så är det mekaniska maskiner, som – i alla fall fram till för några år sedan – var analoga apparater med ett minimum av elektronik. Också sådana kan – faktiskt – locka även yngre. Så nej, jag är ingen gubbe. Än.

Leica M7 kan sägas vara den sista, må så vara den mest raffinerade, av alla i den långa raden av modeller sedan 1920-talet. Jag har lagt händerna på ett exemplar som sålts nytt i Leipzig i Tyskland, det land där kameran fortfarande byggs, delvis för hand. Köptes ny 2003. Men den tillverkas fortfarande som varandes den sista arvtagaren i sin skola och teknik. De nya, M8 och M9, är heldigitala bildmaskiner med ett minimum av mekanik.

Första filmen sitter i, och jag har naturligtvis omåttligt enorma förväntningar. För, så många gånger som jag suttit på kaffebaren Kaffe på S:t Paulsgatan på Södermalm i Stockholm och lyssnat på Carl Johan De Geer som entusiastiskt talat sig varm för Leican som vän – han har till och med gjort en film om sin kamrat: ”Med kameran som tröst”, så måste det ju vara något i hästväg.
Bilden ovan till höger är hämtad från Leicas webbplats.

Håll sedan koll på bildarkivet – johanlindsten.imagedesk.se – där bilder från den här och andra kameror – både analoga och digitala – så småningom kommer att finnas tillgängliga för köp.

Under Sovjet-maktens framväxt - någonstans i kanten mellan Lenin och Stalin – skulle alla genvägar tas för att komma framåt med stormsteg. Att kopiera allt som visat sig fungera blev vägen framåt – прямой.

Det började med en borrmaskin från Österrike, gick vidare med andra verktyg och optik och passerade på vägen den vid tiden nya Leica II, en liten kamera som tog fin-fina bilder och konstnärerna var tidiga med dem. Bland andra Alexander Rodtjenko, som tog fotokonsten ännu ett steg framåt med maktens språk och den moderna konstruktivismen som adelsmärken. Bilden till höger är hans.

Men makten ville visa att det nya livets stat – Sovjet – kunde den också. Efter några halvhjärtade försök att kopiera den tyska Leica II-kameran startades det i nuvarande östra Ukraina en fabrik som runt 1927 kunde visa upp sin första lyckade kopia. Sedan starten har fabriken FED, som växte till ett helt arbetskooperativ, en ”trud commun”, byggt tiotusentals Leica-kopior. Kameran till höger är just en sådan kopia som jag köpte på auktion i Stockholm i juni i år. En femhundring fick jag ge för den med defekt slutare; en likadan originalkamera från Leica, från mitten slutet av 1930-talet, kostar flera tusen procent mer att köpa. Men så är det ett original också.

Knappast särskilt smickrande kopiering, men fachinernade att det kunde pågå så långt fram som till efter andra världskriget. Också den svenska kameratillverkaren Hasselblad fick känna på kopieringen av sina framgångsrika kameror. ”Kiev” kallades den av Sovjet-makten, och såg, liksom FED-kameran, så gott som exakt likadan ut som det original den efterliknade. Fler än en Hasselblad-användare har också objektiv märkta ”Киев” (”Kiev”) på sina gamla helanaloga ”Bladare”. De är billigare men håller en, i förhållande till kostnaden god kvalitet. Också ett kamerahus märkt Kiev gör ett bra jobb.

Möjligen sitter kvalitén på bilderna mer i betraktarens öga än i vilken utrustning som faktiskt används för att exponera filmen …