Johan Lindstén

Fotografi, grafisk redigering, text och radio. Det är de delar jag arbetar med när jag nu är tillbaka som frilans efter en lång och het sommar med en lång rad intervjuer, artiklar och notiser om ekonomi och telekommunikationer riktade till beslutsfattare inom finans och telekom-branscherna.

För en tid sedan, närmare bestämt den 1 juli, sprang jag av en händelse på riksbankschefen på Brunkebergstorg i centrala Stockholm. Stefan Ingves hade några timmar tidigare berättat att Riksbanken beslutat om en fördubblad styrränta: från 0,25 till 0,50 procent. En fördubbling, som sagt, men fortfarande bara måttligt i reella tal.

– Hej! Får jag ta en bild av dig, Stefan?
– Ja, det kan du väl få göra, men det har varit en lång dag. Du förresten: vad är det för kamera du har?
– Det är en analog kamera, med gammal traditionell film. I dag är kameran laddad med svartvit film.
– Finns det fortfarande? Kul! Hoppas bilden blir bra!

Och det blev den, även om det är en porträttbild som kan kännas vara i enklaste laget. Fler och mer narrativa porträtt av ledare för publicering finns emellertid att köpa på www.johanlindsten.imagedesk.se.

Leicas M-kameror lockar inga yngre. Sägs det.

Kan hända är det priserna. Kan hända är det den nära nog stillastående tekniken som gör det. Men hur man än vrider och vänder på det så är det mekaniska maskiner, som – i alla fall fram till för några år sedan – var analoga apparater med ett minimum av elektronik. Också sådana kan – faktiskt – locka även yngre. Så nej, jag är ingen gubbe. Än.

Leica M7 kan sägas vara den sista, må så vara den mest raffinerade, av alla i den långa raden av modeller sedan 1920-talet. Jag har lagt händerna på ett exemplar som sålts nytt i Leipzig i Tyskland, det land där kameran fortfarande byggs, delvis för hand. Köptes ny 2003. Men den tillverkas fortfarande som varandes den sista arvtagaren i sin skola och teknik. De nya, M8 och M9, är heldigitala bildmaskiner med ett minimum av mekanik.

Första filmen sitter i, och jag har naturligtvis omåttligt enorma förväntningar. För, så många gånger som jag suttit på kaffebaren Kaffe på S:t Paulsgatan på Södermalm i Stockholm och lyssnat på Carl Johan De Geer som entusiastiskt talat sig varm för Leican som vän – han har till och med gjort en film om sin kamrat: ”Med kameran som tröst”, så måste det ju vara något i hästväg.
Bilden ovan till höger är hämtad från Leicas webbplats.

Håll sedan koll på bildarkivet – johanlindsten.imagedesk.se – där bilder från den här och andra kameror – både analoga och digitala – så småningom kommer att finnas tillgängliga för köp.

Under Sovjet-maktens framväxt - någonstans i kanten mellan Lenin och Stalin – skulle alla genvägar tas för att komma framåt med stormsteg. Att kopiera allt som visat sig fungera blev vägen framåt – прямой.

Det började med en borrmaskin från Österrike, gick vidare med andra verktyg och optik och passerade på vägen den vid tiden nya Leica II, en liten kamera som tog fin-fina bilder och konstnärerna var tidiga med dem. Bland andra Alexander Rodtjenko, som tog fotokonsten ännu ett steg framåt med maktens språk och den moderna konstruktivismen som adelsmärken. Bilden till höger är hans.

Men makten ville visa att det nya livets stat – Sovjet – kunde den också. Efter några halvhjärtade försök att kopiera den tyska Leica II-kameran startades det i nuvarande östra Ukraina en fabrik som runt 1927 kunde visa upp sin första lyckade kopia. Sedan starten har fabriken FED, som växte till ett helt arbetskooperativ, en ”trud commun”, byggt tiotusentals Leica-kopior. Kameran till höger är just en sådan kopia som jag köpte på auktion i Stockholm i juni i år. En femhundring fick jag ge för den med defekt slutare; en likadan originalkamera från Leica, från mitten slutet av 1930-talet, kostar flera tusen procent mer att köpa. Men så är det ett original också.

Knappast särskilt smickrande kopiering, men fachinernade att det kunde pågå så långt fram som till efter andra världskriget. Också den svenska kameratillverkaren Hasselblad fick känna på kopieringen av sina framgångsrika kameror. ”Kiev” kallades den av Sovjet-makten, och såg, liksom FED-kameran, så gott som exakt likadan ut som det original den efterliknade. Fler än en Hasselblad-användare har också objektiv märkta ”Киев” (”Kiev”) på sina gamla helanaloga ”Bladare”. De är billigare men håller en, i förhållande till kostnaden god kvalitet. Också ett kamerahus märkt Kiev gör ett bra jobb.

Möjligen sitter kvalitén på bilderna mer i betraktarens öga än i vilken utrustning som faktiskt används för att exponera filmen …

Nu finns Johan Lindsténs bilder att köpa online.

Gå till johanlindsten.imagedesk.se och sök fritt bland alla bilder. Jag erbjuder bilder från Sverige, Europa och resten av världen.

Det är möjligt att hämta fria skissbilder före köp. Bilderna håller tryckkvalitet redan från början, skulle en högre upplösningar behövas så är det bara att kontakta mig. Ambitionen är att arkivet ska vara en naturlig plats att hitta bilder i som inte finns hos exempelvis Scanpix eller andra stora bildbyråer.

Fler bilder tillkommer löpande så det lönar sig att återkommade söka efter det som kan fungera i ditt arbete.

Ansök enkelt om att bli fakturakund via formuläret här eller sedan du gått till webbplatsen (klicka vidare på ”Bli kund” i menyraden). Priser och upplåtelseavtal följer Bildleverantörernas Förenings (BLF) rekommendationer. Aktuella priser och avtal finns på bildbankens webbplats.

Den stora bilden till höger: I samband med att staden Tallinn beslutade att monumentet över Sovjetmaktens kamp mot Hitlertyskland skulle flyttas uppstod bråk om den nya placeringen på en kyrkogård i stadens utkant. Den stora ryska befolkningsgruppen i Tallinn och Estland sökte sig till den nya platsen för monumentet och la där ned röda och vita nejlikor och andra blommor vid den okände soldaten.
Bilden har publicerats i FOI:s tidning ”Framsyn” 2007.
Foto: Johan Lindstén

Det blir inte roligare än man gör sig. Och att vänta på bussen vid 4:ans hållplats är ju inte alltid en höjdare, så då är det bättre att i stället passa på att fira att våren kommit till Södermalm.

Det omslingrade paret är fångat i en välaffischerad busskur på Långholmsgatan, på Söder i Stockholm.