Johan Lindstén

Nu är årets mässtidning för Fotomässan, som jag varit grafiskt ansvarig för, lämnad till tryckeriet. Den distribueras med Dagens Nyheter i Stockholm och Mälardalen den 16 november.

Det är andra gången jag gör bilagan för Fotomässan i Stockholm. Jag har också producerat bilagan som tagits fram i samband med Fotomässan i både Göteborg och Oslo.

Vid sidan av bilagan, har jag också producerat samtliga Fotomässans annonser för magasin, dagstidningar och webb. Uppdragsgivare och projektledare för Fotomässan är Magnus Winter.

Time to leave the real summer behind, and go for the rest. That means that the book of assignments are to be filled with nice work of different kinds. Photography, text, graphical editing and radio. That’s the spectrum, within witch I work.

Photography: a long love affair, that I’m finally taking to the work level. Portraits, stories, mingle, architecture – You name the assignment.

Text: the genuin start for every journalist – as for me.

Graphical editing (layout): for more than ten years I’ve edited news papers, magazines, broschures, adds and much more. The new thing is the Ipad, that sets new boundries, different from the ”old school” on paper. Through my work as editor and graphical editor at the DN+, the Ipad-version of Dagens Nyheter, Swedens largest daily nation spread news paper, I’ve learned a lot about how to present and edit the content. I’m ready to create new publications together with clients with visions.

Radio: Over the more than twenty years I’ve been a journalist, radio’s always been coming back to me like an old friend. Small pieces, as well as longer shows, every sort is interesting to create to give the audience the pictures in their heads, pictures building a story, making an impact.

Please contact me at johan@johanlindsten.se and tell me more about Your ideas.

All the best!
/JohanL

Photo: DN+

Stieg Larssons segertåg över världen fortsätter. Redan 2007 träffade jag på två norska tjejer i 20-årsåldern på ett vandrarhem i Port St Johns, vid Indiska oceanen strax söder om Durban i Sydafrika, som var helt uppslukade av Millenium-trilogin:
…”Er dere svensker?! Kul! Hej! Leser ..!”.
…Slutkonverserat.
…Under förra veckans besök i Rysslands stora utpost mot Östersjön, Sankt Petersburg, dök de upp på nytt.

Under besöket hamnade jag i det vackra Singer-husets bokhandel på huvudgatan Nevsky Prospekt. En trappa upp släntrar jag förbi deckarhyllan av en ren händelse. Där, på ett bord bland andra kriminalare, ligger två av Stieg Larssons böcker. Lätt igenkännbara med sitt typiska grafiska utseende faller de lätt en Millenium-marinerad svensk i synen (de två omslagen till vänster på bilden). Och egentligen är det inget konstigt med att de ligger där. Mer iögonenfallande var då att Camilla Läckbergs ”Isprinsessa” ligger intill – med samma grafiska uttryck, typsnitt och layout i övrigt på omslaget. ”Millenium”, som ett slags varumärke i halvtransparent stil på Stieg Larssons böcker är på Läckbergs bok utbytt till ”Misterium”. Klicka på bilden för att göra den större. Men det är inte nog med det: amerikanen John Sandfords deckare har också infogats i ”Misterium”-serien. På bilden ser man bara ryggen i högerkanten, men omslagslayouten är densamma.

Uppenbarligen är detta en säljande paketering, eftersom helt andra författare infogas i samma grafiska uttryck. En positiv guilt by association, kan man säga. En svensk standard för hur framgångsrika deckare ska utformas för att sälja på sitt omslag.

För att vara stadens största bokhandel är den i Singer-huset måttligt imponerande, särskilt med tanke på det otroligt vackra hus den ligger i. Ryssarna var under Sovjettiden ett mycket bokläsande folk. I dag är det märkligt fritt från litteratur i både Metron, på kaféerna och i nypan på den som vilar på en av de långa, vita bänkarna i någon av stadens många pietetsfullt skötta parker. Och kanske avspeglar det sig i att det är ganska få boklådor, och att de som finns som sagt inte är så imponerande. Nu är det i stället gratistidningar som Metro och andra lokala som tilldrar sig uppmärksamheten. Men mest av allt – som över allt annars – så har mobilen tagit över som informationsbärare även hos ryssen – inte sällan med svenska Tele2 som en framträdande annonsör i bland annat metron.

Bilden: Metro-stationen Elektrosila.

I dagens SvD Näringsliv (21/9 2010) är två helsidesannonser från uppstickarbanker införda: Nordnet och Erik Penser. Efter debaclet kring HQ Bank kan jag förstå att det gäller att slipa på den lilla bankens varumärke, inte bara för att vinna nya kunder till företaget och de tjänster man erbjuder, utan också för att tala om att ”vi är minsann inte som grabbarna i HQ: vi står för stadga”.

Vad som är mer märkligt är, att det är dubbla gubbar som gäller. Exakt likadana, slipsprydda herrar med flyende hårkant.

I fallet Erik Penser Bankaktiebolag, rider han och hans bankfirma på en tråkighetstrend. Han framställer sig själv som en balanserad, men också stel och inramad herre, som nu – utan att dra på smilbanden – bjuder in till gratisseminarier om konjunkturbedömningar. Utstrålningen i hela annonsen är gammal, trygg och mycket riskmedveten bankdirektör. Hörnen av porträtt på, vad som kan antas vara föregångare (även om några sådana inte finns i just den banken) hänger på den gammelrandiga tapetväggen. Skrivbordet är spegelblankt. (Klicka på bilderna för att se dem i större format.)

Nordnets annons har vid sidan av de dubbla porträtten också fått med en Boxer-Robert-lik Ken-kille. Kantig i ansiktet, lätt ironiskt leende. Men det är fortfarande den trygge mannen, mannen med anor från förr. Ingen uppstickare – trots att det i allra högsta grad är det. Men Nordnet ställer frågan om man som kund är trött på ”gammelbanken” och i stället vill ha en modern bank där kunden kan gå sin ”egen väg”.

Även om båda driver med den trista bankvärldens förstenade direktörs- och styrelserum – den ena för att bjuda in till seminarier, den andre för att locka luttrade storbankskunder – så vill man visa på en värld som inte tar några andra hänsyn än kundens bästa, väl och ve. Skillnaden är väl möjligen att Erik Penser finns. Nordnets Frankenstein-liknande figur är – förhoppningsvis – bara på låtsas, i varje fall är han inte så inbjudande.

Faran med att göra allt för att distansera sig från de balanserade styrelserummen är väl möjligen att folk i dessa dagar kopplar ihop den lilla banken med kaos; dessa trätorra bankgubbar kanske ändå inte är så dumt, ändå ..?
:::Vad kan vi vänta oss härnäst? Att ATG annonserar med tvehövdade hästar den vecka det är dubbel vinst på alla lopp? Eller en annons med styrelserumstema från HQ:s köpare Carnegie, där Hagströmer och Qviberg hänger inom glas och ram i bakgrunden, som något slags anfäder i verksamheten? Det visar sig om bankvärlden har den självdistansen.

Johan Lindstén

Nu finns Johan Lindsténs bilder att köpa online.

Gå till johanlindsten.imagedesk.se och sök fritt bland alla bilder. Jag erbjuder bilder från Sverige, Europa och resten av världen.

Det är möjligt att hämta fria skissbilder före köp. Bilderna håller tryckkvalitet redan från början, skulle en högre upplösningar behövas så är det bara att kontakta mig. Ambitionen är att arkivet ska vara en naturlig plats att hitta bilder i som inte finns hos exempelvis Scanpix eller andra stora bildbyråer.

Fler bilder tillkommer löpande så det lönar sig att återkommade söka efter det som kan fungera i ditt arbete.

Ansök enkelt om att bli fakturakund via formuläret här eller sedan du gått till webbplatsen (klicka vidare på ”Bli kund” i menyraden). Priser och upplåtelseavtal följer Bildleverantörernas Förenings (BLF) rekommendationer. Aktuella priser och avtal finns på bildbankens webbplats.

Den stora bilden till höger: I samband med att staden Tallinn beslutade att monumentet över Sovjetmaktens kamp mot Hitlertyskland skulle flyttas uppstod bråk om den nya placeringen på en kyrkogård i stadens utkant. Den stora ryska befolkningsgruppen i Tallinn och Estland sökte sig till den nya platsen för monumentet och la där ned röda och vita nejlikor och andra blommor vid den okände soldaten.
Bilden har publicerats i FOI:s tidning ”Framsyn” 2007.
Foto: Johan Lindstén

Jag har i veckan som gått redigerat Fotomässans 24-sidiga tidning. Den 6 april går tidningen, som är i tabloid-format, ut som bilaga i Göteborgs-Posten. Klicka på bilden till höger för att se den större.

Läs mer om min syn på grafisk redigering här.

Uppdraget att redigera bilagan har varit en tacksam uppgift. Tack vare alla mycket berättande och innehållsrika bilder som fyller tidningens sidor har det varit en angenäm utmaning att lyfta fram materialet på ett rättvist sätt. Samtliga texter är skrivna av Markus Wilhelmson.

Mina personliga favoritbilder i mässtidningen är alla svartvita och tagna av två fotografer: norske fotografen Morten Krogvolds porträtt av Nelson Mandela – en tät kontakt med en av världens mest hyllade personer – och Marcus Bleasdales bilder från ett våldtaget land: Kongo. Bleasdale är bankmannen som sadlade om för att försöka förändra synen på världen. I dag bor han, liksom Morten Krogvold, i Norge – en händelse som ser ut som en tanke.

Fotomässan går av stapeln i Göteborg mellan den 9 och 11 april, och är en av tre stora mässor i ett roterande arrangemang mellan Stockholm, Oslo och nu Göteborg. Mässgeneral är frilansfotografen Jonas Lemberg, som även arrangerar The PGB Photo Award.

I över tio år har jag redigerat på Stockholms största redaktioner. Det har jag gjort parallellt med redigeringen av böcker och trycksaker för uppdragsgivare i min egen verksamhet.

Jag arbetar professionellt med det grafiska uttrycket och den fotografiska bilden. För att göra kommunicerande grafik anlitar jag skickliga tecknare som arbetar på ett journalistiskt sätt för att göra nyheter och komplexa sammanhang mer begripliga. Det är detaljerna som gör helheten, därför är jag noga med varje del av jobbet.

Läs mer om hur jag arbetar och ser på grafisk redigering här.

Debattsidan till höger producerade jag för Aftonbladet 2009.

Ett övervakande öga.
Foto: Johan Lindstén

Jag hade en gång en hög chef som kom inrasande fem minuter före lämning av dagstidningssidorna till tryckeriet. Det färdigredigerade materialet på min skärm var av känslig natur och det var viktigt att det blev bra i tidningen. Nattchefen, textförfattaren, fotografen – alla hade tittat och var mer än nöjda med resultatet. Men då kom den höga chefen och sa:

- Så där kan du väl inte göra!
- Nähä …?
- Vi måste göra på ett annat sätt!
- Okej … Hur hade du tänkt dig att vi skulle göra; vi har bara ett par tre minuter kvar till det ska gå till tryck ..?
- Ja … du får väl göra på nå’t annat sätt.
- Har du någon bra idé, så tar jag gärna till mig den, men jag måste nog ha den nu, för att jag ska hinna göra om sidan på tre minuter. Berätta!
- Näh, men jag tycker att vi ska göra om …
(- Suck..!)

Nattchefen kommer till min räddning och berättar att vi måste skicka sidorna nu. Och så blir det. Jag springer efter den höga chefen för att lura av personen en lösning på det som inte funkade och som nu skickats. Jag väntar fortfarande på svaret.

Sedan dess har jag haft chefer som har vetat vad de velat och varit just bra chefer. Faktiskt! För de finns, och jag får väl passa på att smöra lite för dem som känner igen sig.

Göran Segeholm har blivit Lycklig av kritik, skriver han på sin blogg Multijournalist.se.

Det har jag också blivit. I dag. En av mina tidigare uppdragsgivare har ”slängt” en massa mycket karaktärsstärkande omdömen över mig. För visst är det viktigt att få veta hur andra ser på en som person, yrkesmänniska och arbetskamrat.

Jag har fått beröm förr, men tyvärr har det kommit sista dagen på jobbet, och inte under de där månaderna när man drar ett tungt lass på ett bra och självständigt sätt.

Nej: fram för mer beröm på jobbet, uppskattning av sina kolleger och – om så bara med en liten kommentar – ett ord till uppmärksamhet om vad kollegan gjort bra.

Men vad tar man sig då till när det inte är så bra då, ja kanske riktigt dåligt eller rent av fel? Konstruktiv kritik, tror jag man kan stava en lösning. Säg inte att det var dåligt eller fel, säg i stället hur det kan göras i stället. För det är allt för ovanligt att vi gör det.

SvD söndagen den
7 februari 2010

Hur spännande är icke-nyheten, att USA:s president Barack Obama inte har någon större ambition att satsa på nya resor till månen?

Inte särskilt spännande, va’?! Men SvD i går – söndag den 7 februari 2010 – lyckades ändå få sidan att stå ut bland det annars ganska fyrkantigt presenterade materialet.

En måne med en man framför och texten satt i tvåspaltig cirkel. Mer än 50 procent av sidans totala yta svart. Det låter inte upphetsande, men blev mycket bra. Texten kanske inte är den mest lättlästa (ur ett grafiskt perspektiv då), men vad gör det, när jag känner att redigeraren av sidan faktiskt haft lite kul och ritat om hela sidan när Den Bilden dök upp vid bildsökningen: ”Den där drar vi på över hela sidan, å så lägger vi texten i cirkel mot den vita månen – blir skitsnyggt!” Ja, visst blev det!

Sidans runda, rullande form tillsammans med underifrån-perspektivet på Obama, får ändå en fin stadga av faktarutan i botten, även om den högra bottenbilden kanske inte är optimal (i vare sig val eller placering).

Känslan är i alla händelser att det är väldigt genomarbetat, trots att det mycket väl kan röra sig om en stundens ingivelse hos en redigerare med en ovanligt bra dag och lite tur i grävandet efter bild.

Av Stockholms morgontidningar har SvD den mest inbjudande formen just nu. Den är mjuk utan att vara mjäkig, den har stadga utan att vara fyrkantig och den utstrålar seriositet utan att de färger man tillfört ”lallar” till helheten.