Johan Lindstén

Time to leave the real summer behind, and go for the rest. That means that the book of assignments are to be filled with nice work of different kinds. Photography, text, graphical editing and radio. That’s the spectrum, within witch I work.

Photography: a long love affair, that I’m finally taking to the work level. Portraits, stories, mingle, architecture – You name the assignment.

Text: the genuin start for every journalist – as for me.

Graphical editing (layout): for more than ten years I’ve edited news papers, magazines, broschures, adds and much more. The new thing is the Ipad, that sets new boundries, different from the ”old school” on paper. Through my work as editor and graphical editor at the DN+, the Ipad-version of Dagens Nyheter, Swedens largest daily nation spread news paper, I’ve learned a lot about how to present and edit the content. I’m ready to create new publications together with clients with visions.

Radio: Over the more than twenty years I’ve been a journalist, radio’s always been coming back to me like an old friend. Small pieces, as well as longer shows, every sort is interesting to create to give the audience the pictures in their heads, pictures building a story, making an impact.

Please contact me at johan@johanlindsten.se and tell me more about Your ideas.

All the best!
/JohanL

Photo: DN+

I dagens SvD Näringsliv (21/9 2010) är två helsidesannonser från uppstickarbanker införda: Nordnet och Erik Penser. Efter debaclet kring HQ Bank kan jag förstå att det gäller att slipa på den lilla bankens varumärke, inte bara för att vinna nya kunder till företaget och de tjänster man erbjuder, utan också för att tala om att ”vi är minsann inte som grabbarna i HQ: vi står för stadga”.

Vad som är mer märkligt är, att det är dubbla gubbar som gäller. Exakt likadana, slipsprydda herrar med flyende hårkant.

I fallet Erik Penser Bankaktiebolag, rider han och hans bankfirma på en tråkighetstrend. Han framställer sig själv som en balanserad, men också stel och inramad herre, som nu – utan att dra på smilbanden – bjuder in till gratisseminarier om konjunkturbedömningar. Utstrålningen i hela annonsen är gammal, trygg och mycket riskmedveten bankdirektör. Hörnen av porträtt på, vad som kan antas vara föregångare (även om några sådana inte finns i just den banken) hänger på den gammelrandiga tapetväggen. Skrivbordet är spegelblankt. (Klicka på bilderna för att se dem i större format.)

Nordnets annons har vid sidan av de dubbla porträtten också fått med en Boxer-Robert-lik Ken-kille. Kantig i ansiktet, lätt ironiskt leende. Men det är fortfarande den trygge mannen, mannen med anor från förr. Ingen uppstickare – trots att det i allra högsta grad är det. Men Nordnet ställer frågan om man som kund är trött på ”gammelbanken” och i stället vill ha en modern bank där kunden kan gå sin ”egen väg”.

Även om båda driver med den trista bankvärldens förstenade direktörs- och styrelserum – den ena för att bjuda in till seminarier, den andre för att locka luttrade storbankskunder – så vill man visa på en värld som inte tar några andra hänsyn än kundens bästa, väl och ve. Skillnaden är väl möjligen att Erik Penser finns. Nordnets Frankenstein-liknande figur är – förhoppningsvis – bara på låtsas, i varje fall är han inte så inbjudande.

Faran med att göra allt för att distansera sig från de balanserade styrelserummen är väl möjligen att folk i dessa dagar kopplar ihop den lilla banken med kaos; dessa trätorra bankgubbar kanske ändå inte är så dumt, ändå ..?
:::Vad kan vi vänta oss härnäst? Att ATG annonserar med tvehövdade hästar den vecka det är dubbel vinst på alla lopp? Eller en annons med styrelserumstema från HQ:s köpare Carnegie, där Hagströmer och Qviberg hänger inom glas och ram i bakgrunden, som något slags anfäder i verksamheten? Det visar sig om bankvärlden har den självdistansen.

Johan Lindstén

Jag har i veckan som gått redigerat Fotomässans 24-sidiga tidning. Den 6 april går tidningen, som är i tabloid-format, ut som bilaga i Göteborgs-Posten. Klicka på bilden till höger för att se den större.

Läs mer om min syn på grafisk redigering här.

Uppdraget att redigera bilagan har varit en tacksam uppgift. Tack vare alla mycket berättande och innehållsrika bilder som fyller tidningens sidor har det varit en angenäm utmaning att lyfta fram materialet på ett rättvist sätt. Samtliga texter är skrivna av Markus Wilhelmson.

Mina personliga favoritbilder i mässtidningen är alla svartvita och tagna av två fotografer: norske fotografen Morten Krogvolds porträtt av Nelson Mandela – en tät kontakt med en av världens mest hyllade personer – och Marcus Bleasdales bilder från ett våldtaget land: Kongo. Bleasdale är bankmannen som sadlade om för att försöka förändra synen på världen. I dag bor han, liksom Morten Krogvold, i Norge – en händelse som ser ut som en tanke.

Fotomässan går av stapeln i Göteborg mellan den 9 och 11 april, och är en av tre stora mässor i ett roterande arrangemang mellan Stockholm, Oslo och nu Göteborg. Mässgeneral är frilansfotografen Jonas Lemberg, som även arrangerar The PGB Photo Award.

I över tio år har jag redigerat på Stockholms största redaktioner. Det har jag gjort parallellt med redigeringen av böcker och trycksaker för uppdragsgivare i min egen verksamhet.

Jag arbetar professionellt med det grafiska uttrycket och den fotografiska bilden. För att göra kommunicerande grafik anlitar jag skickliga tecknare som arbetar på ett journalistiskt sätt för att göra nyheter och komplexa sammanhang mer begripliga. Det är detaljerna som gör helheten, därför är jag noga med varje del av jobbet.

Läs mer om hur jag arbetar och ser på grafisk redigering här.

Debattsidan till höger producerade jag för Aftonbladet 2009.

Ett övervakande öga.
Foto: Johan Lindstén

Jag hade en gång en hög chef som kom inrasande fem minuter före lämning av dagstidningssidorna till tryckeriet. Det färdigredigerade materialet på min skärm var av känslig natur och det var viktigt att det blev bra i tidningen. Nattchefen, textförfattaren, fotografen – alla hade tittat och var mer än nöjda med resultatet. Men då kom den höga chefen och sa:

- Så där kan du väl inte göra!
- Nähä …?
- Vi måste göra på ett annat sätt!
- Okej … Hur hade du tänkt dig att vi skulle göra; vi har bara ett par tre minuter kvar till det ska gå till tryck ..?
- Ja … du får väl göra på nå’t annat sätt.
- Har du någon bra idé, så tar jag gärna till mig den, men jag måste nog ha den nu, för att jag ska hinna göra om sidan på tre minuter. Berätta!
- Näh, men jag tycker att vi ska göra om …
(- Suck..!)

Nattchefen kommer till min räddning och berättar att vi måste skicka sidorna nu. Och så blir det. Jag springer efter den höga chefen för att lura av personen en lösning på det som inte funkade och som nu skickats. Jag väntar fortfarande på svaret.

Sedan dess har jag haft chefer som har vetat vad de velat och varit just bra chefer. Faktiskt! För de finns, och jag får väl passa på att smöra lite för dem som känner igen sig.

Göran Segeholm har blivit Lycklig av kritik, skriver han på sin blogg Multijournalist.se.

Det har jag också blivit. I dag. En av mina tidigare uppdragsgivare har ”slängt” en massa mycket karaktärsstärkande omdömen över mig. För visst är det viktigt att få veta hur andra ser på en som person, yrkesmänniska och arbetskamrat.

Jag har fått beröm förr, men tyvärr har det kommit sista dagen på jobbet, och inte under de där månaderna när man drar ett tungt lass på ett bra och självständigt sätt.

Nej: fram för mer beröm på jobbet, uppskattning av sina kolleger och – om så bara med en liten kommentar – ett ord till uppmärksamhet om vad kollegan gjort bra.

Men vad tar man sig då till när det inte är så bra då, ja kanske riktigt dåligt eller rent av fel? Konstruktiv kritik, tror jag man kan stava en lösning. Säg inte att det var dåligt eller fel, säg i stället hur det kan göras i stället. För det är allt för ovanligt att vi gör det.